Sommarmöte och kalibreringsträff 2018

Den 7-8 juli möttes ett glatt gäng avelsintresserade biodlare med respektive på Buckfastföreningens årliga sommarmöte som denna gång hölls på idylliska Åkulla Friluftsgård i Rolfstorp. Jag följde med som respektive till min sambo som är biodlare och detta var mitt första möte med Buckfast-föreningen.

Mötet inleddes av ordförande Eva Castell som hälsade alla välkomna och samtliga deltagare gavs möjlighet att presentera sig. Efter detta fick vi bekanta oss vidare med varandra över lunch i Åkullas egen restaurang med utsikt över Yasjön. Under eftermiddagen fördes en öppen diskussion om biodling och föreningsverksamhet som avslutades med kaffetår och kaka.
På kvällen samlades vi vid strandkanten för tipsrunda och grillning. Elisabeth Nilsson hade tillagat en fantastisk potatissallad och marinerat gudomlig schnitzel som grillades av Henrik Schiöler. Kvällen bjöd på gott umgänge med såväl nya insikter och förvärvad kunskap som av många goda skratt.

På söndagen begav vi oss i samlad trupp till Evald Corneliusson i Skällinge för kalibrering som hölls av Olle Andersson och Lennart Lilja. Vi indelades i grupper och varje grupp tilldelades en av Evalds bikupor för bedömning av bl.a. temperament, svärmtröghet, fruktsamhet och kalkyngel samt färg av drönare och arbetsbin. För mig som inte tidigare deltagit i biodlarverksamhet gavs jag ett ypperligt tillfälle att få bekanta mig med bin samtidigt som jag var omgiven av erfarna biodlare som välvilligt delade med sig av sin kunskap. Avslutningsvis demonstrerades hur man med florsocker undersöker grad av varroa-angrepp.

Efter detta återvände vi till Åkulla friluftsgård för gemensam lunch och för vidare diskussion innan vi till slut sammanfattade och avslutade mötet.

Helgen lämnade mig med en nyfikenhet och lust att lära mer. Jag har fått en inblick i Buckfastföreningens fina sammanhållning och gedigna erfarenhet samt inte minst imponerande driv för att utveckla Buckfastbin vidare.

Jennie Johansson

Samling och gruppindelning inför kalibrering. Ordföranden Eva Castell ses till vänster i bild.Samling och gruppindelning inför kalibrering. Ordföranden Eva Castell ses till vänster i bild.

Lennart Lilja i grön tröja assisterar vår grupp samtidigt som han passar på att samla bin till Varroa-testet.Lennart Lilja i grön tröja assisterar vår grupp samtidigt som han passar på att samla bin till Varroa-testet

Varje grupp tilldelades en bikupa

Varje grupp tilldelades en bikupa

Demonstration av Varroa-testet.

Demonstration av Varroa-testet.
Demonstration av Varroa-testet. Kjell Nilsson i gul overall till vänster i bild skakar bin och florsocker.

Demonstration av Varroa-testet. Kjell Nilsson i gul overall till vänster i bild skakar bin och florsocker.

Tysklandsimporten 2017

Beslut togs av avelskommittéen under våren att förnya och bredda arvet i den Svenska buckfaststammen, då i form av att importera drottningar från Tyskland. Dessa drottningar är då inte närbesläktade med den svenska Buckfaststammen. Detta innebär, om de håller måttet, att vi kommer dra nytta av arvet/arven och även då få eventuella goda egenskaper t.ex. snälla, svärmtröga bin, god fruktsamhet men också heterosiseffekter, som ger mer honung etcetera. Genom utsättning av drönarsamhällen med detta arv på någon av Buckfasts parningsstationer kommer det alla till del som sätter sina drottningar till parning på Buckfasts parningsstation.

När jag första gången öppnade efter tillsättning den åttonde augusti. Hon hade då varit på väg från Tyskland under nio dygn i gul utätningsbur i liten pappask tillsammans med en annan drottning också i utätningsbur, B159. Alla följebin levde, tio stycken, fodret var till minst trefjärdedelar uppätet. Hon blev tillsatt tisdag kväll, en liten avläggare fick ta hand om henne den första tiden tills det fanns täckt yngel.

Hon började äggläggningen på fredagen.Därefter har tre ramar med utkrypande yngel tillförts från andra samhällen med jämna mellanrum, vid senaste besöket i mitten av september fanns fem ramar yngel som hon var moder till.

Bilden är tagen sjunde oktober och det är ett samhälle som sitter på 9 LN-ramar och de har dragit ner fodret bra.Behandling mot varroa har skett i slutet av augusti och en behandling kommer att ske när samhället är yngelfritt.Alltså är förutsättningarna goda för en bra övervintring och vi inom Buckfast ser fram emot en lyckad övervintring och en bra vårstart. Framöver får vi följa henne på den väg hon går och utvärdera hennes förmågor.

 

Javars, när man drivfodrar länge under höst blir det mera varroa, dels var det en del döda vinglösa bin men också puppor som säkert innehöll varroa och därtill virus som hamnade på flustret. De hade fått korttidsbehandling myrsyra i september. Bilden är från oktober.

 

Så står ”tysklandssamhället” som är invintrat, överst en LN låda där bina sitter och en tom låda under i söderläge.

 

Dock är det så att bina är över toppen av utveckling i augusti och har inte samma kraft och motivation till att samla stora mängder nektar och pollen, men tillräckligt till att ”maskineriet” går som det skall, yngelsättning följer med i detta mönster. Vid oxalsyra behandling i slutet av december såg samhället ut så här. Förhoppningsvis ändå tillräckligt med ungbin så samhället orkar med en bra start när våren kommer, och att samhället under säsongen bedöms tillräckligt bra för avel.

 

Vid månadsskiftet januari/februari är de inte mycket nedfall, efter bedömning av nedfallet hoppas vi och tror att övervintringen blir bra. Bina började förbereda vintern genom att sitta framtill till höger och går nu mot vänster sida.

 

Inte mycket nedfall under vinter fram till vår, tyder på rätt sort bin och fria från sjukdomar.

 

Inte överfullt med bin, men tillräckligt för att överleva vintern och starta upp äggläggning.

 

Visst är det hyfsat yngelklot, i flera ramar, och nu finns det nykrupna bin, som gör att snart vänder kurvan uppåt.

 

Bin från samhället har samlats in för nosemabedömning, resultatet blev inga sporer, det ger ytterligare en styrka. Det verkar vara ett arv som man kan odla vidare på, så vi får se vad möjligheterna ger. I dag 21/4 har samhället fått ytterligare en ram för yngelsättning, foder finns kvar med god marginal. 

 

Frågande blir man när man ser så mycket "skott" på en yngelkaka så tidigt på säsongen som 30 maj?

Frågande blir man när man ser så mycket "skott" på en yngelkaka så tidigt på säsongen som 30 maj? Vad beror detta på, kan det ha med parningen att göra, är det något vi kan påverka? Funderingarna fortsatte hela säsongen, det blev ju inte den tillväxt i samhället som förväntats, inga tecken på vinglösa bin? Dessutom var humöret inte det bästa, frågan kom, skulle samhället kunna prestera något som skulle kunna gynna aveln på sikt? Samhället blev skött på bästa möjliga sätt, med den plats som behövdes osv.

Varroabekämpning med korttids behandling utfördes i mitten av augusti, och när man tittar 6 oktober ser det bra ut i bimängd räknat, inte det starkaste samhället men tillräckligt för tilltro på framtiden.

Visst finns det täckt yngel, inga nylagda ägg och Viola går och letar på en del av en ram med pollen. Inga tecken på varroa och virusangrepp, valet att pröva henne en andra säsong bedöms som rimligt, temperamentet är nu helt acceptabelt. Dessutom har hon bedragit med ett samhälle med friparad drottning första gången (F1), som är övervintrings dugligt. Med facit i hand, Viola får chansen att prestera ett andra år.

Samhället verkar njuta av vädret den 28 september och bedöms vara friskt.

 

Sammanfattningsvis: Kan det ha varit varroan som spökat under 2018?

Det får vi besked på under 2019.

 

Biodlandet uttrycks ibland som, biodlandet är ett "mixter". /Olle Jönsson